Tala är silver, tiga är guld
Ibland blir jag så trött.Varför kan man inte bara vara tyst om man inte har något bra att säga?
Vi har fått en hel del reaktioner på att vi numera har kaniner hemma.
Och jag är numera trött på att prata om det. Detta eftersom det nästan enbart är negativa kommentarer vi fått.
Som att det är konstigt att ha kaniner i lägenhet, att det är onödigt, att det kommer lukta, att det tar tid osv.
Alla har liksom frågat "Men varför har ni skaffat kaniner?!" med en negativ ton.
Ja, kanske för att jag har ett intresse och vill det? Är det så himla svårt att förstå?
Det var lite samma när vi skaffade Nemo.
Då kom frågor, som "vill ni verkligen binda upp er?" och "är inte det bara en massa jobb?" osv.
Bara för att min familj och flertalet vänner inte har djurintresse, kunskap eller engagemang till att ta hand om djur så behöver väl inte det innebära att någon annan inte har det?
Jag blir så trött.
Jag är ingen kattmänniska men jag går fan inte hem till mina kompisar med katt och ifrågasätter varför de har katt eller säger kommentarer som att det är onödigt, luktar osv. Eller detsamma med barn. Jag är ingen barnmänniska och visst kan jag tycka och tänka vissa saker när kompisar skaffar barn som om det vore en trend. Men jag är glad för deras skull om detta är vad de vill. Jag gläds med dem även om jag själv inte är redo för det.
Alla gör vi våra val. Jag är vuxen nog att ta ansvar för mina val och jag vet också vad som krävs av mig.
Jag tycker det är roligt och jag lägger ner tid på de djur jag har.
För mig är det ett intresse. Och det får gärna ta både tid, engagemang och ansvar, eftersom jag har valt det och vill det.
Det kanske är svårt för vissa att förstå det eftersom de själva inte har intresset. Jag vet inte.
Men jag blir så trött bara på att folk inte kan respektera ens val.
Och har man som sagt inget positivt att säga om det så borde man fan vara tyst.
