Ensamhund igen
Alma har lämnat oss nu, efter en vecka här hemma.De första dagarna var Nemo en riktig mobbare. Alma tar dock ingen skada av det utan finner sig i det. Ibland är hon väl lite väl mesig kan jag tycka men vi har peppat henne en del.
Sedan lugnade Nemo allt ner sig också och vande sig vid att hon var hos oss.
Han är alltid sån hemma hos sig, då ska han visa att det är hans hem. Som att ställa sig i vägen om Alma vill gå och dricka vatten, morra lite på henne om tränger sig förbi och knuffa undan henne när det är dags för kel.
Men han gör aldrig något mer än att visa och jag vet också att han inte skulle kunna göra något mer.
Och som sagt, han vänjer sig alltid och lugnar ner sig :)
Nu tycker han nog dock att det är skönt att få vara ensamhund igen.
Och Alma är säkert nöjd med att vara hemma och inte ha en Nemo efter sig som ska bossa ;)
För övrigt så jag gick lös med honom en bra bit förut på kvällen. Han gick superbra, lugnt bredvid mig hela vägen, och detta trots att jag vare sig hade godis med mig eller att han har fått springa lös på en vecka.
Men jag bestämde mig bara från början, att nu ska han gå lös och det finns inte att han ska springa och vela. Har jag den inställningen från början så är han helt med mig. Men om jag börjar vackla, ja.. då är det allt lite spring i benen som ska ut ;)
Sen kopplade jag honom tillslut, för då var jag så stolt och glad över honom. Och skulle jag visa det alldeles för tydligt, ja då är risken stor att han blir lika sprallig han och jag ville inte ha en hund rejsande bland en massa hus och tomter ;)
