det brast
Idag brast det för mig som hundägare. I alla fall som en sån hundägare jag normalt är och alltid strävar efter. Men man är ju inte mer än människa, och det är därför det blir ett inlägg om det.Nemo har varit så himla mattig så fort jag har jobbat länge. Jag förstår honom, och mitt samvete är så himla dåligt trots att det egentligen inte behöver vara det. Han har ju faktiskt en husse också.
I onsdags var jag ledig, röd dag ju, så vi var ute på långpromenad i nästan ett par timmar och pulsade i djup snö i 15 minusgrader. Nemo brydde sig inte alls och sprang lös hela vägen och var på strålande humör.
I dag när jag jobbade tog husse samma runda med honom och han fick vara lös hela vägen. Vid femtiden gick dom och mötte mig från jobbet (slutade halv sex idag) vilket blev ännu en långpromenad men nu mer i stadsmiljö.
På väg hem skällde Nemo ut en rottis som var lös på tomten. Osäkerhet var det. Den rottisen skrämde livet ut Nemo i somras en gång när den kom framrusande från en buske på tomten och vaktade huset. Så han ansåg väl nu att anfall var bästa försvar. Jaja, det var inte så farligt. Sen när vi nästan var hemma var han på väg att skälla på en annan hund på andra sidan gatan.
Och Nemo skäller vanligtvis aldrig, eller gör utfall eller liknande. Nu tror jag det är för att han inte har hälsat på hundar på ett bra tag, och häromdagen stod grannhunden utanför hisssen och skrämde upp Nemo (hunden bor i vårt hus men är lite knepig och de har aldrig hälsat så Nemo är ganska så rädd/osäker på hunden. Tiken är inte aggressiv men verkar inte riktigt kunna hundspråk heller så varken Nemo eller vi vet var vi har hunden ).
Jaja. Nog om det. I vilket fall som helst blev jag säkerligen omedvetet irriterad över situationen, på väg hem efter en lång dag på jobbet och var inte beredd på detta. Önskar att jag hade haft godis och klicker i stället och kunde gjort något åt situationen och lugnat honom men istället blev jag irriterad på mig själv som inte tog bättre kontroll över situationen, som egentligen inte var alls nåt större.
Väl hemma var han överpigg och ville ha uppmärksamhet hela tiden. Jag försökte leka med honom, men då ville han bara bli klappad. Men när jag klappade honom började han leka för sig själv. Han fick aktiveringsleksaken ett tag men fortsatte vara pigg. Och jag kände mig hemsk som ville sitta en stund själv och kolla mejlen osv :(
Inte lugnade han ner sig heller. Satt och bara illblängde på mig. Han ägnar inte husse en blick men mig stirrar han ut så jag höll på att bli tokig, trots att jag både hade lekt och gett han en massa uppmärksamhet. Och jag vill heller inte att det ska bli en ovana, utan att han ska kunna bli nöjd och ta det lugnt efter att vi tränat/busat/gosat osv. Oftast blir han det också men ibland försöker han in i det sista att få mer.
Sen fick kaninerna en aktiveringsboll som jag köpt så jag la lite godis i den till dem. Den var mycket populär och båda två förstod direkt vad som gällde. Men Nemo gillade det inte och skällde ut båda kanierna när de höll på med bollen. Vilket fick bägaren att rinna över och jag blev måttligt irriterad på Nemo, sa till honom ganska så bestämt och han fick gå ut från rummet. Och det gör så ont i mig.
För det är inte hans fel, utan det är jag som brister som matte.
Jag borde istället ha belönat, och visat honom att det var okej att de fick en egen boll och låtit honom få ta del av det istället för vara utanför. Men idag var jag ingen bra matte. Suck.
Senare blev det i alla fall mys i soffan till en film och nu är han faktiskt trött och jag är mindre irriterad.
Detta blev ett utlämnande och personligt inlägg.
Jag hade inte alls behövt skriva det här. Men man är inte mer än människa. Tyvärr. Jag brukar sällan tappa tålamodet med Nemo men idag tog det bara stopp. Istället för att samarbete och visa vägen, så blev jag arg och sa ifrån. Hemskt men sant.
Så nu vet ni det. Ikväll var jag ingen bra matte.
PS: Imorn ska jag vara en bra matte men då jäklar ska inte motionen vara i fokus. Då ska han få trötta ut sig riktigt mentalt har jag tänkt.. återkommer imorn.
