Ett par regler
Ibland är det bra att ha lite sämre energi.Det gör att man får upp ögonen lite ;)
Närå, skämt o sido.
Men igår kväll när jag var ute med Nemo så jag var lite irriterad. Inte på honom, men överlag.
Släppte honom lös på en gångväg. Tänkte att det var bättre att han fick gå och göra sina behov själv.
Och tänk, när jag nu var bestämd redan från början fanns det inte en tillstymmelse till egna äventyr.
Han hade inte ens en tanke på det, utan lyssnade direkt på mig när jag sa nej, hit, och vänta.
Självklart fick han även beröm, men inte det där översvallande som jag brukar slösa med.
Det är lite konstigt ändå.
I början kunde man inte vara bestämd mot honom alls, det gav ingen effekt alls utan man var tvungen till att kalla in honom väldigt glatt och berömma hur glatt som helst osv.
Men i dagens läge har jag faktiskt blivit lite mer bestämd.
För idag vet han vad som gäller.
Och det gjorde han verkligen igår.
Oftast är jag sådär översvallande glad med massa beröm osv när han är lös.
Och det tänker jag fortsätta med, framförallt i träningen såklart.
Men jag tänker också bli tydligare.
Lite mer bestämd.
Bestämd och tydlig är inte att vara hård anser jag. Eller har snarare kommit fram till det nu.
Däremot är det ett sätt att hjälpa honom, att visa vägen för honom och visa vad som gäller.
Och jag tror nog att han skulle må bra av det också, att när han får vara lös vissa stunder så är det en sak som gäller och då ska den också gälla. Om vi ska promenera lös så ska han veta innan att det inte är läge för egna äventyr. Sedan är det ju såklart inte svart eller vitt, klart han kommer "få" ta egna rejs också. Precis som nu.
Men vissa stunder kommer det bli tydligare regler.
Igår var han avslappnad, men lyhörd.
Kunde gå och kissa som han ville, nosa, gå framför eller bakom.
Han lyssnade och iakttog mitt kroppsspråk och svarade på det, dvs väntade in mig, stannade eller kom bredvid mig och gick fot.
Jag var stolt och glad, men gjorde inte så stor deal av det.
För mig fanns det inte i min värld att han skulle ta egna äventyr just den biten han gick lös.
Och eftersom det inte fanns i min värld, fanns det inte heller i hans.
För visst påverkar man hundarna mer än vad man tror!
Efter en stund lös fick han koppel på sig och då fick han lattja lite.
Och det där kommer jag fortsätta med.
Lattja - allvar - lattja - bestämd - träning - lek - allvar - egen aktivitet osv.
För även om han är lydig och arbetsvillig så finns där också en busig unghund som ibland får knäck i öronen.
Och knäck i öronen i fel situation vill vi ju inte ha ;)
